Senaste budet tycks vara att Stefan Löfvén, nuvarande ordförande för LO-förbundet IF Metall, kommer bli ny ordförande för Socialdemokraterna. Jag vet dessvärre inte så mycket om herr Löfvén, mer än att fackförbundet han är ordförande för under krisen 2009 utformade ett krisavtal. Ett avtal som ledde till att medlemmar gick ner i arbetstid, vilket i sin tur påverkade t.ex pension och A-kassa.
Men ja, jag tror inte på att leva i det förflutna. Däremot kan jag se andra problem med valet av ny ordförande. Han är något av en doldis, många vet inte vem han är och det kan tyvärr vara negativt i det här läget. Ännu större problem ser jag med att “gubbväldet” fortsätter. Som jag förstått det ska det bli någon typ av delat ledarskap. Med två gubbar.
(Dessutom tycks läckorna från VU inte vara tilltäppta, då det fortfarande rapporteras om “hemliga källor i S toppskikt”. Sant eller inte?)
Jag tror dock att det här kan vara en bra lösning, iallafall just nu. Att ha en facklig ordförande som ordförande för partiet känns som en garant för att arbetsmarknadsfrågor kommer uppmärksammas och belysas. Kopplingen mellan LO och S borde rimligtvis stärkas av detta och fackförbunden borde förhoppningsvis få nyväckt politiskt engagemang. Min största förhoppning är att Löfvén lyckas hantera debatter lika bra som Juholt. För hur mycket negativt man än kan säga om Håkan Juholt – ingen slog honom på fingrarna i riksdagsledardebatterna. (Förutom Sjöstedt möjligtvis, men de är ju så att säga på samma sida…)
Det ska bli spännande att se vad som händer nu. Jag hoppas att S lyckas rycka upp sig, att väljarna återvänder och att det blir lugnt inom partiet. Mest av allt hoppas jag att Löfvén har ett fläckfritt förflutet för efter Juholt tvekar jag inte en sekund på att det skulle kunna skapas stora rubriker av att Löfvén har glömt att lämna tillbaka en hyrfilm…
Anny Berglin